De magiska små tingen

januari 14, 2013

Vi bearbetar många saker i våra drömmar. Jag har drömt om förlossningar och amning hela hösten. Jag har fött och ammat Emma, gång på gång. Men så, på julaftonsnatt drömde jag att jag födde en liten dotter. Och det var inte Emma utan hennes lillasyster. Jag höll henne, granskade henne och såg att hon var lik Emma men hon hade mindre hår än henne. När jag vaknade kände jag mig så lättad och fridfull, jag förstod att jag hade släppt taget, lite lite till.

Och det magiska då?  På julaftonsnatt för precis ett år sedan blev jag gravid.

Annonser

filosofistund

januari 9, 2013

Att säga att 2012 var det sämsta året i mitt liv går inte. För det var året då jag bar på Emma. Det enda året jag fick dela med henne. Så det bevarar jag som ett kärleksår i mitt hjärta. Ett fint år. Det blev inte som vi hade tänkt oss, visst är det så. Men det betyder inte att det som fanns en stund inte längre räknas. Jag vill inte tänka på 2012 som året då Emma dog, utan som året då Emma fanns. Fokus på kärleken gör hela skillnaden. Från moll till dur.

Kanske kommer min blogg vandra mot att bli en filosofiblogg, för det är där jag hamnar hela tiden. Jag skalar bort, skalar av, finner mig själv närmare kärnan. Och där finns friden.

Inatt filosoferar jag.

När jag upplever min inre kärna så inser jag att jag inte behöver någonting i det yttre för att må bra. Det är en fullkomligt inre upplevelse. Och ju mer denna upplevelse växer inom mig, desto längre bort kommer jag från yttre mål, prestation, identitet. Jag ser att det finns ett helt annat sätt att leva sitt liv. Och nu menar jag inte att välja bort alla ägodelar och relationer och leva asketliv i en grotta. Utan att medvetet se att den del av livet som syns bara är en del av det stora spelet som existerar inom oss. Friden som vi strävar efter finns aldrig i en veranda, ett karriärslyft, en spännande kurs, nya vänner, solsemester eller ens ett nytt barn. Det är inte i ett framtida tillstånd, där ”saker fallit på plats”, som friden uppstår.  Visst kan vi uppleva frid i alla de där sakerna, men vi kan hitta den redan här och nu. Utan de där tillbehören. Och det handlar inte om att nöja sig med mindre. Det handlar om att förstå att det är en illusion att sann lycka sitter i vår identitet.

Jag blir så fri och upprymd av denna känsla  -vilken ny värld det skulle bli om vi kunde vara nöjda här och nu. Det betyder inte att vi skulle sluta utvecklas, vi skulle ändå bygga verandor, byta jobb, åka på solsemestrar och skaffa fler barn, men med en helt annan grund. En grund i tillit. Att allt redan är bra. Det är så stor skillnad. Det skulle innebära slutet på all ängslighet som många är så omedvetet genomsyrade av.

Jag har tidigare alltid satt upp tydliga mål inför ett nytt år, vad jag vill förverkliga, vilka drömmar jag har osv. Jag har helt gått på tron att det är bara så man kan nå någonstans. ”Det gäller att ha klara mål, vara beslutsam, beredd att satsa, ha struktur, annars når man inga förändringar”, så har jag tänkt. Nu ser jag att även detta, som jag trott varit mitt sätt att ”skapa livskvalitet” har varit en annan, lite finare och mer accepterad sida av myntet kontrollbehov. Och nu med ögonen öppna ser jag det överallt, hos människor runt mig. Kontroll, kontroll, kontroll. Man försöker nagla fast vid något som inte existerar. Vi tror att vi kan kontrollera oss fram till  inre frid. Ganska absurt. Och vad kommer som ett brev på posten? Jo, en känsla av att inte riktigt nå hela vägen fram.  Alltid fattas det något. Som vi tror att vi ska kunna nå, genom liiite mer kontroll. Och så går vi hem och skriver listor,  försöker hitta ett sätt att justera något för att bristkänslan ska avta. Människan går gång på gång på illusionen att det är genom kontroll som vi når någonstans. När själva kontrollbehovet är det som stryper flödet och det är i flödet vi upplever friden.

Jag har fått en ny insikt här: genom att sätta upp tydliga mål så har jag blivit blind för de OLIKA vägarna jag kunnat ta. Flexibiliteten har försvunnit och jag har gjort det onödigt svårt för mig. Jag provar nåt annat nu.

Det är första året på jag vet inte hur länge,  som jag inte gjorde upp något mål inför ett nytt år. Jag har bara bestämt mig för att försöka förhålla mig öppen, fokusera på allt som jag tycker om och följa med. Det har jag lärt mig genom Emmas död. Att inte krampa fast för mycket i drömmar och önskningar…de får självklart finnas, men med öppna händer…de får landa om de är tänkta att landa, men annars kommer nåt annat i stället. Kanske många reagerar nu och tycker att jag är okänslig som jämför ett barn med ett framtidsmål, men det är om nåt, ett framtidsmål. Hela graviditeten är en väntan på målet: det levande barnet i famnen. Jag tror att det är därför det blir en sån enorm förlust, när det inte blir så.

Mitt förhållningssätt till livet har börjat vidga sig. Jag känner att jag vill hålla mina händer mer öppna. Inte bara till barnfrågan , utan till allt. Vi kan inte styra liv och död, men inte heller många andra saker.  Livet vill att vi ska följa med, det är jag så säker på. Det är inte meningen att vi ska tycka att saker som sker är katastrofer. Det som sker, det sker. Min sorg hamnar därmed i bearbetning, i en rörelse. Inte i stagnation. Och detta kan jag anamma även kring mindre saker som sker. Som inte blir som man tänkt sig.

Jag såg några kloka ord som jag lever med just nu.

Depression är ett tecken på att du lever för mycket i det förflutna. Stress och ångest är ett tecken på att du lever för mycket i framtiden.
Inre frid är ett tecken på att du lever i nuet.

 

the circle of life

apple hill cottage

emmatibelia

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

livetefteralice

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

LadyBond

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Tildas mamma

En blogg om mitt liv som änglamamma efter att vår yngsta dotter Tilda plötsligt och oväntat dog i juni 2009. Kvar stod jag, min man och Tildas storasyster och tvingades inse att livet aldrig riktigt skulle bli detsamma igen.

Mitt lilla egna utrymme, min skrivterapi

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mist ett barn

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Livet efter Noa

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Anne utan e

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Kolbengtsson

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hemliga Arnes öppna bok

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hjärtebarnet som blev en ängel

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever