att prata om det

maj 6, 2013

Lite tankar väcktes, av senaste inlägget i bloggen ” Det som hänt”. Hon skriver om det underliga i att en studie visade att 98% av drabbade vill prata om det som hänt, men att 95% samtidigt svarar att de inte tar upp saker som hänt andra, av rädsla att riva upp sår hos dem.

Varför är vi så rädda?

Jag har redan från första början valt att försöka se denna förlust av Emma som något jag kan växa av. Jag har valt att ha fokuset där. Hur kan detta förändra mig till en sannare människa? En av sakerna jag har lärt mig är att just våga fråga. Och då med hjärtat, redo att lyssna, bara finnas bredvid. Våga ta upp svåra ämnen med andra, bjuda in till samtal. Varenda människa bär på sorg och tankar kring det…vare sig det handlar om död, någon bekant med cancer, skilsmässa, saker som inte blev som man tänkt sig osv. Jag säger alltid ”om du inte vill prata om det så är det ok”, men jag har ALDRIG hittills mött någon som sagt att de inte vill prata. Tvärtom forsar det ut tacksamhet över att man frågat. Och så bubblar det ut. Prat, tankar, oro, känslor.  Det finns så många människor som till synes har stor umgängeskrets, men ingen som på riktigt frågar, ingen som vill/vågar/vet hur de ska lyssna. Vi behöver lära oss det här. Att ha sanna relationer.  Att våga sträcka ut en hand. Man får lita på att personen i fråga säger ifrån ifall det inte känns rätt för dem. Vågar man syna sig själv kan man se att det är egorädsla man känner. Man är rädd att bli avsnäst. Men vore det hela världen? Det får man riskera, för att kunna visa att man bryr sig. Att man finns.

Vi är ju vår värld, vi är med och skapar den. Och om vi vill få ett öppnare samhälle, där alla känslor är tillåtna, där sorg och förlust får finnas bredvid skratt och glädje på lekplatsen, då får vi själva vara en del av det. Jag är det. Jag gråter mitt i affären om jag måste. Och om nån frågar om nåt har hänt så säger jag faktiskt att ja, min dotter har dött och hyllan med blöjor påminde mig om det, så nu gråter jag lite. Kanske de tycker att det är obehagligt att få sanningen kastad i ansiktet så, men nu skiter jag faktiskt i det. Jag måste också få finnas. Och jag har faktiskt bara upplevt positiva saker med min öppenhet. Personer har sagt till mig att de får sig tankeställare, att uppskatta vad de har, att inte ta saker för givet. Och det är väl fantastiskt?

Dessutom så mår jag bättre själv av att inte gå omkring och bita ihop. Bakom gråten finns alltid skrattet. Jag bär på alla känslor, jag är en palett av många färger. Jag blir nästan provocerad av konstlade samhällen där bara framgång får synas. Det är ju den kringelkrokiga vägen, som är livet, som är det intressanta. Tycker jag.

Så jag fortsätter att vara ledsen och glad och arg och djup och ytlig och tacksam och gnällig och hopplös och hoppfull om vart annat hela tiden.Och jag vill gärna prata med andra om det. Om alla delar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

the circle of life

apple hill cottage

emmatibelia

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

livetefteralice

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

LadyBond

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Tildas mamma

En blogg om mitt liv som änglamamma efter att vår yngsta dotter Tilda plötsligt och oväntat dog i juni 2009. Kvar stod jag, min man och Tildas storasyster och tvingades inse att livet aldrig riktigt skulle bli detsamma igen.

Mitt lilla egna utrymme, min skrivterapi

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mist ett barn

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Livet efter Noa

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Anne utan e

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Väv av drömmar

Om en lång utlandsresa mot barn genom embryodonation - och en ny resa mot att få göra syskon härhemma

Kolbengtsson

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hemliga Arnes öppna bok

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hjärtebarnet som blev en ängel

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

%d bloggare gillar detta: