Gravsten på plats och syskontankar

Nu är den på plats. Lite mer ska fixas, men det känns så skönt. Underligt hur man kan längta så efter en gravsten. Vi valde enkelt, avskalat, ingen extra text, allt är sagt och sägs hela tiden i mitt hjärta ändå.

Denna vecka hade jag en rejäl prövodag. Jag var till VC med sonen och vi fick vänta en timme i samma rum som en tjej som jag ofta stötte på inne på MVC, då med varsin stor mage. Nu var hon där med sina tvillingar. Det kom så ofattbart nära allting. Livet som var menat men som inte blev. Under en lång timme fick jag se hur dessa småttingar skrattade, kinkade, ville äta, charmade sin omgivning. Jag visste att de var några veckor äldre än vad Emma skulle ha varit. Så otroligt många känslor och tankar hann snurra under den där tiden och sen var jag helt slut hela dagen.

Annars fungerar det ok nu, livet. Jag börjar tänka mer och mer framåt. Fler tankar på ” sen, när…”. Vågar tro och känna ATT det kommer att komma ett ” sen, när…”. Vill vänta året runt först. Så känns det just nu. Vill vänta ut årsdagen innan vi försöker igen. Men allt är så radikalt förändrat. Kommer jag kunna känna samma rena glädjerus av att få ett plus på en sticka någonsin igen? Allt är så grumlat nu, med denna enorma ”ta inget för givet”-känslan som liksom dövar glädjen. Både jag och min man känner att vi inte vet hur det ska gå. Båda känner att vi inte kommer våga tro, på riktigt, förrän vi verkligen har ett levande barn i famnen. Den känslan är så sorglig. Men solen och ljuset lyfter mig, jag känner mig lite lättare. Kanske känner jag också att tiden gått…tårarna ligger inte bakom ögonlocken på samma sätt längre. Livet går verkligen vidare, en dag i taget.

Annonser
the circle of life

apple hill cottage

emmatibelia

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

livetefteralice

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

LadyBond

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Tildas mamma

En blogg om mitt liv som änglamamma efter att vår yngsta dotter Tilda plötsligt och oväntat dog i juni 2009. Kvar stod jag, min man och Tildas storasyster och tvingades inse att livet aldrig riktigt skulle bli detsamma igen.

Mitt lilla egna utrymme, min skrivterapi

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mist ett barn

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Livet efter Noa

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Anne utan e

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Kolbengtsson

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hemliga Arnes öppna bok

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hjärtebarnet som blev en ängel

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever