maj

maj 25, 2013

Maj har varit en känsloresa. Upp och ner, men mkt ner. Jag kan vila ganska bra i det, jag tänker ”melankoli” och då blir det lite som poesi i stället. Gravstenen är på plats nu, idag var vi där och målade första varvet på betongkanten som är runt stenen. Den var grå, men vitt vill jag ha. Vi ska fylla på med småsten runt och sen vill jag plantera fler växter. Att det skulle röra upp så mkt känslor med stenen hade jag inte kunnat ana. Samma slags rastlöshetskänsla som innan begravningen, har bara velat få det GJORT, liksom försökt hoppa över, gå vidare, ha bråttom framåt till nåt annat. Inte velat tänka på det. Inte vågat känna på det. Stress skapar det. Och så kommer insikten att det här är ju inte vägen. Vägen är att bara andas, känna känslorna, låta dem komma och gå. Tillåta allt. Nåt annat sätt finns inte, om man inte ska bli totalt stress-skadad. Och så måste jag sova mer. Tillåta mig att vila när jag får såna här trött-skov.  Det är jobbigt att sörja. Jag har gjort det på nätterna denna vecka ( wesakmåne och allt…)…drömt upprepat om sista ultraljudet, det värsta ögonblicket, då hjärtljuden inte gick att hitta…vaknat i rädsla, sån där total genomgripande, rädsla att inte bli gravid igen…eller att bli gravid men få missfall…eller att bebisen dör på slutet igen…ren och skär ångest. Men det är bara att andas…och så släpper det efter en stund. Upp och ut, få frisk luft, inte slarva med maten, yoga kroppen så att blodet rör sig, lossa blockeringar. Och så känns det bättre. Men inte bra. Jag är orolig nu, känns som att det är ”för mkt” av allt. Överkänslig och glömsk, vill ha tyst mest hela tiden. Jag vet vad det är…kontrollbehov som pockar på…att vilja kunna kontrollera livet, hur saker ska bli, att vilja få VETA att allt blir bättre…och oförmågan att kunna kontrollera skeenden, för så fungerar inte livet.

Och så vill jag bara prata med vänner när JAG känner för det. Igår ringde jag en vän utan att få svar och då blev det skitjobbigt, jag behövde henne JUST DÅ. Jag grät och grät och kände mig ensammast i hela världen, hela dramaqueenspelet i mitt sovrum med snor och allt. Sen ringde hon upp några timmar senare men då var jag bara tom och ville inte prata.

Tja, så har jag det just nu.

 

Annonser
the circle of life

apple hill cottage

emmatibelia

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

livetefteralice

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Carro - Änglamamma och mamma till Simon

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

LadyBond

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mitt lilla egna utrymme, min skrivterapi

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Mist ett barn

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Livet efter Noa

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Anne utan e

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Väv av drömmar

Om en lång utlandsresa mot barn genom embryodonation - och en ny resa mot att få göra syskon härhemma

Kolbengtsson

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hemliga Arnes öppna bok

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever

Hjärtebarnet som blev en ängel

Smile! You’re at the best WordPress.com site ever